Historik

• En pojkdröm som blir verklighet
• Lektionssalens kemiskåp
• Första raketexperimentet
• Första egentliga raketen
• Första Zinkitraketen
• Soptippsraketen
• Raketklubben - Raketgruppen PYRO
• Danska raketklubben DARK
• Unga forskare
• Firma PYRO
• Kurser
• Skyddsrummet i Böksholm och källaren på konsum
• Sprängämnesinspektionen och Carl Lindgren
• Krutbruket
• Fabriksförsäljning och demonstrationsskjutning av fyrverkerier
• Kruthuset förvärvas
• Olycka
• Slutord

En pojkdröm som blir verklighet

Som ung gosse satt Jonas Grahn och lyssnade till fröken i årskurs två som läste en berättelse om några grabbar som skulle bygga en raket att tävla med.

Detta var vid den tiden man skulle sätta ned den första människan på månen och mycket var inspirerat av rymd och rymdfart. Helt plötsligt under berättelsen läser fröken upp receptet på raketkrutet och unge Jonas som precis lärt sig att skriva har ingen penna tillgänglig så att han kan skriva ned receptet. Efteråt frågar Jonas sin fröken vad det var för krut men det ville inte fröken svara på.

Åren går och i årskurs 4 får man lära sig att det finns något som heter lexikon och i lexikon kan man slå upp saker och Jonas Grahn som inte helt saknar inlärningsförmåga förstår ju då genast att man ju kunna slå upp raket eller kanske till och med krut.

Jonas och någon kamrat går till skolans bibliotek och ställer genast frågan till bibliotekarien var lexikonet är som man kan slå upp krut. Detta vill inte bibliotekarien svara på eftersom han förmodligen bedömer att två herrar i åldern 10 år rätteligen inte skall ha tillgång till den informationen. Jonas Grahn som vid denna tid inte känner till att hävda offentlighetsprincipen låtsas acceptera svaret fanns redan nästa rast, och bakom ryggen på bibliotekarien, lyckas på spåra litteraturen eftersom man förstår att det måste vara dom bruna tjocka det står Bonniers Uppslagsverk som förmodligen är såkallade lexikon.

Då denna händelse förhåller sig vid denna tid då en tioårig pojkes dagdrömmar inte nödvändigtvis behöver vara av sexuell natur, för att nu citera en känd julröst, så var det med darrande händer som pojkarna bläddrade sig fram till sidorna om krut, raketkrut, chokladkrut med flera rubriker och med en upphetsning som bara en ung pojke kan få.

Jonas och hans kompis Stefan var två av dom som var mycket intresserade av ämnen som berörde krut och raketer.

Lektionssalens kemiskåp

På den betraktade skolan ämnen som kemi, biologi och fysik som viktiga ämnen och prioriterade dessa högt och i varje dåtida lektionssal fanns det labskåp. I detta skåp fanns några burkar som särskilt intresserade unge herr Grahn och detta var burkarna svavel och salpeter, kol som unge herr Grahn också lärt sig skulle ingå i krut kunde man ju faktisk ordna på annat håll.

Var magistern hade nyckeln till skåpet visste redan Jonas, den låg i översta lådan på katedern och vid ett tillfälle då magistern glömde att låsa dörren till lektionssalen var Jonas inte sämre att han smög in i klassrummet, lånade nyckeln och rekvirerade en ansenlig fast inte tjuvaktigt stor mängd kemikalier ifrån de berörda burkarna, tilltaget skulle ju trots allt komma vetenskapen till godo fast det resonemanget i den ålder herr Grahn för tiden befann sig torde varit svårt att förklara för andra än jämnåriga kamrater.

Så tillredes denna första blandning av svartkrut och Jonas Grahn kan fortfarande känna lukten i näsan då kolpulver och kaliumnitratdamm trängde in i näsborrarna.

Första raketexperimentet

Nu skulle det byggas raketer och den första raketen bestod av en toalettpappersrulle fylld med svartkrutsblandning och tusen avbrutna tändsticksvavelhuvud. Denna toalettspappersrulle var tejpad mot en styrkäpp och som stubin användes ett tomtebloss.

Jonas och hans kamrat gick ut på en åker i närheten av torpet Baggansås, ställde raketen bakom en stor sten och tände så tomteblosset. Jonas och kamraten tog nu skydd på andra sidan stenen tillsammans med i hagen för närvarande några slött betande kossor.

Tomteblosset gnistor nådde slutligen den kemiska blandningen och ett våldsamt rökmoln bildades kring den övertända toalettpappersrullen. Kossorna for förskräckta åt ett håll och lika förskräckt kom kompisens mamma farande ur Baggansås och undrade vad i hela friden vi höll på med och hon tycktes inte på något sätt ha någon större förståelse för vetenskapliga experiment på hög nivå.

Några veckor senare hade vi fått nyss om att man kunde knipa ihop kopparrör i ena änden och ha öppet i andra änden så skulle detta kunna bli en bra raketmotor. Första försöket rök bara eftersom vi hade helt öppet hål fast sedan kom vi på att om man nästan knep igen röret helt i änden och bara lämnade ett litet hål för tomteblosset kanske det skulle bli bättre flås på krutet. Sven Olof, kompisens far, hade ju ett bra skruvstäd i garaget så det blev ett perfekt mindre hål i änden på kopparröret som tomteblosset passade i.

Sedan var det dags att skjuta iväg raketen och denna gång med en rejäl styrkäpp kraftigt tejpad med isoleringstejp mot kopparröret. Blosset tändes och iväg for raketen med en våldsam kraft och åter igen kommer kompisens mamma farande ut ur huset och denna gång visas ännu mindre förståelse för vetenskapliga experiment på hög nivå. Denna gång fick vi försöksförbud på anläggningen Baggansås.

Första egentliga raketen

Vi hade hunnit börja årskurs 7 och vid tiden blivit tilldelad en klassföreståndare som dessutom var kemilärare och tyckte om sådant som small och luktade illa. Och det tog inte lång tid förrän denna kemilärare upptäckte att några av oss elever delade detta intresse. Vi fick göra många trevliga ovetenskapliga experiment under hans ledning.

I skolans fysikutrustning fanns även en liten raketmodell försedd med en kamera som man kunde skjuta upp med ifrån USA importerade mycket små krutmotorer. Man skall komma ihåg att intresset för rymd och raketfart var mycket stort i många kretsar vid denna tid efter det att man satt ned den första människan på månen.

På så kallade fritt valt arbete fick vi bygga ihop den aktuella raketen och sedan var det dags att skjuta upp skapelsen vid en långrast. Skolans gräsfotbollsplan fick vara avfyrningsplats och en stor del av såväl lärare som elever var närvarande. Uppskjutningen gick väl och raketen kom ned igen i fallskärm och alla var väldigt imponerade.

Första Zinkitraketen

Nu hade vi fått blodad tand och det där med pappersmodeller tyckte vi var för barn och nu ville vi bygga stålraketer för det var ju för stora pojkar. Genom studierektorn Bengtsson på skolan fick vi tipset om att det fanns ett raketbränsle som kallades Zinkit och skulle vara en blandning mellan zink och svavel.

På fritt valt arbete fick vi nu möjligheten att bygga ihop vår första stålraket och som raketkropp hittade vi ett gammalt uttjänt avgasrör ifrån en Saab V4 som vi tyckte verkade lätt och bra för att raketen skulle kunna flyga så långt som möjligt.

Vi fick hjälp ifrån en Våge Johansson och Bertil Olson med vissa praktiska detaljer som vi inte klarade själva och i bakgrunden fanns självklart vår intresserade och hjälpsamme kemilärare Gösta Lönnegren.

Nu skulle även raketbränslet provblandas och det gjordes i en mortel i skolans kemisal. Vår lärare Gösta Lönnegren höll i tändstickan och satte den till en liten blandning om ca 50 gram och helt överraskande bildades ett våldsamt rökmoln och allt blev vit i rummet och när röken lagt sig lite såg vi inte till kemiläraren och i ett kort ögonblick tänkte iallafall unge Jonas att läraren måste blivit förintad men den något omtumlade läraren, då ändå med lång erfarenhet av ovetenskapliga experiment, kunde snart kravla sig upp från andra sidan katedern och vad vi kunde förstå alldeles oskadd vilket är märkvärdigt att förklara med tanke på den inte helt milda explosionen.

Morteln vilket används vid avfyrningen var däremot helt borta och kunde inte återfinnas. Arbetet med raketen fortsatte och det svetsades och svarvades och även en ansökan till Luftfartsverket lämnades in om ansökan om raketskjutning. Verket förordnade den 14 årige Jonas Grahn att vara Statens tillförordande skjutledare under den raketskjutning som skulle genomföras på Lidboholms ängar ca 2 km norr om Braås.

Så var det dags för uppskjutning och stubinen tändes och publik kunde ta skydd i närheten. Pang och raketen förintades i ett enda stort rökmoln. Det där avgasröret som var lätt och skulle bringa iväg raketen väldigt långt var ju upprostat därvid den låga vikten, raketen var dömd att misslyckas från början. Lokala Smålandsposten fanns på plats och pojkarna kom för första gången i tidningen.

Soptippsraketen

Det där med raketer var ju fantastiskt roligt och nu skulle det byggas mer fast raket nummer två byggde vi inte själva utan den påstod kompisen att han hittat på soptippen i Rottne hur man nu i hela fridens namn kan hitta en raket på soptippen i Rottne och även om jag pressade kompisen om var egentligen raketen kom ifrån vidhöll han enträget att raketen verkligen kom från soptippen i Rottne och att det dessutom inte alls var någon särskilt märkvärdigt med att hitta raketer där utan snarare ville han få det hela att framstå som helt naturligt att hitta raketer lite varstans. Än idag vet jag inte var denna raket kom ifrån men en är säker, ifrån soptippen i Rottne kom den inte.

Raketen ifråga var en ganska stor pjäs kanske 50 mm i diameter och ca en meter lång och det enda som saknades var toppkloss och noskon annars var allt färdigt och med riktig dysa och allting. Den var tung och vi trodde väl aldrig att den skulle kunna lyfta men vi laddade glada denna pjäs med nog 10 kg zink och svavel vilket jag minns skolan tyckte betingade en ansenlig summa pengar för dito raketbränsle.

Så var det dags för uppskjutning och skjutfält var åter denna gång Lidboholms ängar och berörda parter tog skydd bakom en timmertrave och så tändes stubinen av kompisen och själv filmade jag med min 8 mm superåtta filmkamera. Och pang iväg och raketen försvann upp i skyn och gapande stod vi och tittade på varandra. Vad tog raketen egentligen vägen, gick den ut i omloppsbana funderade vi. Självklart försvann raketen kanske någon km iväg och vid denna tid var det ingen som förstod hur farligt det hela var och tur var väl det för då hade vi aldrig fått fortsätta. Raketen såg vi aldrig igen men upplevelsen var enastående.

Senare beräkningar gör gällande att en raket av denna typ lätt kunnat nå en höjd av 2000 meter.

Raketklubben Raketgruppen PYRO - Pyrotechnical Youth Rocket Organisation

Skolan hade nog börjat att dra öronen åt sig lite när det gällde våra experiment och det gjorde man säkert alldeles rätt i eftersom Jonas Grahn var redan vid denna tid inte helt okänd för att vara, låt oss kalla det, lite påhittig.

Måhända att Jonas Grahn var inblandad i tegelstenssprängningen av skolans gavel men det var helt utan inblandning från Jonas Grahn som den betydligt yngre kompisen på egen hand sprängde telefonkiosken vid Braås station så att det regnade enkronor över halva Braås centrum. Varför ingen misstänkte honom beror på att han bara gick i årskurs 5 vid bombdådets genomförande, han var ju alldeles för liten för att kunna göra något sådant. Att hans fem år äldre bror under en stor del av årskurs nio körde bil till skolan kan förklaras med att hans far var tandläkare i samhället och på den tiden kunde barn ur den dåvarande socialgrupp 1 göra lite som dom ville för vuxna och lärare kände väl att man inte gärna ville stöta sig med en tandläkare, det passade sig inte.

Genom någon lärare fick vi tips om att man kunde bilda klubb och få bidrag ifrån kommunen och jag minns mitt första samtal till dåvarande ungdomsstyrelsen i Växjö kommun där Stig Carlsson var chef för Ungdomsstyrelsen och han berättade att möte, aktiviteter mm var bidragsberättigade och Jonas förstod att här fanns ju pengar att tjäna och dessutom planerade vi att anordna diskotek, tipspromenader och annat för att få ihop till klubbkassan.

Klubben startades och det första årsmötet hölls 1978 och då var Jonas 16 år och lyckades samla ett 20 tal ungdomar i samma ålder och en del yngre. Nästa alla var killar fast det fanns några tjejer också.

Vi byggde nu en stor raket som vi kallade för Kebo Grave II efter ett kemibolag vi fått till att sponsra med zink och svavel. Detta var en stor pjäs kanske 4 meter lång och laddades med en ansenlig mängd zink och svavel. Vi kallade det hela för Europarekordsförsök utan att egentligen veta särskilt mycket om några rekord i raketer när det gällde bränslet Zinkit, det vill säga zink och svavel.

Skapelsen skulle skjutas på Kosta skjutfält där vi fått militärt tillstånd att husera med vår uppskjutning och som brukligt hade vi även tillstånd från Luftfartsverket. Klubben övernattade i militärtält som vi lånat av scouterna och transporterna hade hjälpsamma föräldrar hjälp till med. Sändare till raketen var byggd av Kronobergs radioamatörer som upprättade en basstation vid lägret.

Pressen fanns på plats och så var det dags att skjuta och iväg raketen och iväg for det med en våldsam fart, bröt igen ljudvallen i alla fall en gång med en kraftig ljudbang som följd och försvann upp i molnen. Nu stod åter alla och gapade och det gick väl nästan en minut och så hör vi det typiska visslande, tjutande ljudet när en projektil kommer från igenstans och detta pågår väl i femton sekunder och så ett våldsamt brak ca 300 meter från uppskjutningsplatsen. Vi rusar dit och det visar sig att raketen borrat sig ned djupt i marken och på grusvägen alldeles jämte står några åskådare lätt chockade för raketen har slagit ned bara ett fåtal meter från vederbörande, något som måste varit mer än lätt omskakande.

Vi kom i tidningen och inte bara lokalt utan nu även i kvällsposten. Även Stockholmsbyråkrater kunde läsa Kvällsposten och särskilt en herre på dåvarande Sprängämnesinspektionen vid namn Rune Tillman och tillika Generaldirektör för nämnda myndighet. Så här i efterhand kan väl Jonas Grahn erkänna att han faktiskt varit i kontakt med Rune Tillman angående tillverkningstillstånd av explosiv vara vilken hade förklarat för Jonas att man var tvungen att vara 18 år för att ens kunna söka tillstånd vilket Jonas inte kunde acceptera utan bett herr Tillman förflytta sig till betydligt djupare och varmare platser. Tillman beordrade en polisutredning och Jonas erkände utan omsvep och mycket riktigt och rättvist förklarades Jonas skyldigt till brott mot lagen om tillverkning av explosiva varor och dömdes till 10 dagsböter a 5 kronor vilket i efterhand måste betraktas som mycket symboliskt från Växjö Tingsrätt sida, förmodligen mest för att göra herr Tillman tillfredställd.

Den veckan fick Jonas klara sig utan veckopeng då hans mycket förstående mor snällt betalade in summan till Svenska Staten.

Danska raketklubben DARK

Vad vi då inte visste, detta var ju före Internet och hemdatorns tid, var att det fanns en dansk raketklubb och denna raketklubb köpte tidningsklipp med sökord raket och raketer.

Så kom det sig att Jonas satt hemma i föräldrahemmet en kväll när det plötsligt ringde på telefonen och i andra änden hördes en ungdomsröst på danska som pratade något mycket svårbegripligt om raketer och att man ville komma till Sverige och träffa oss och testa en raketmotor och samtidigt skulle en fransman komma. Danskan är ju inte alltid så lätt att förstå för den otränade men vi bestämde möte på Braås campingplats där vi rest scouternas militärtält.

Rätt som det är dyker flera danska bilar i urusel kondition upp och ur väller ett 20 tal ungdomar bra runda under fötterna och vi blir först nästan lite rädda eftersom dom är mycket äldre än oss, en del nästan tjugo år och vi bara omkring femton sexton år till åldern. Vi undrar nu vad är detta för gäng och vi har inte heller planerat att dricka en massa öl men danskarna är av helt annan åsikt.

Det visade sig emellertid att danskarna är mycket seriösa och långt före oss i tekniken och när dom väl nyktrat till morgonen efter har dom både datorer och avancerade instrument att visa oss och dom älskar att göra matematiska beräkningar och har faktiskt en hel del att lära oss även om vi som vid den tiden är något yngre nog egentligen tycker det är roligare att bygga och skjuta iväg raketer än beräkna en massa först.

Denna helg testas en raketmotor med smält zink och svavel och denna första smälta görs i sluttningen ned mot sjön Örken vid campingplatsen. Fransmannen som är med berättar att det finns en internationell raketorganisation som heter Youth and Space och sorterar under Europeiska Rymdstyrelsen. Denna organisation är känd i de fransktalande länderna men okänd i Sverige.

Nu inleds ett samarbete med Youth and Space där Jonas några år senare blir vald till Vice President. Det anordnas även ett internationellt raketskjutläger i Sverige på Skillingaryds skjutfält som uppmärksammas även av Industridepartementets rymddelegation som besöker uppskjutningsplatsen och Saab Combitech i Jönköping sponsrar med busstransporter till och från skjutplatsen och Skillingaryds läger.

Under tre dagar skjuts ett femtontal raketer från sju olika länder och dessutom upprättas satelitlänk till skjutledningens väderstation. Nitro Nobel sponsrar med att låna ut och montera ett åskvarningsystem. Stor hjälp får vi även från Vaggeryds Kommun och särskilt från dåvarande fritidschefen. Senare får Jonas Grahn och hans kamrater besöka raketbasen Esrange i Kiruna, vilken var omgärdat med mycket sekretess vid denna tid och bevittna några vetenskapliga experiment. Även Försvarets Forskningsanstalt vid Grindsjön gästas av raketklubben.

Unga Forskare

Raketklubben tillhörde hela klubbtiden förbundet Unga Forskare som är ett förbund att verka för vetenskapligt intresserade ungdomar.

Inom Unga Forskare skapades nu även ett intresse för raketer och några av förbundets klubbar ville köpa Zinkit av raketklubben. Och så började Jonas sin första egentliga pyrotekniska business med att leverera några fåtal kilo Zinkit till Unga Forskare klubbar.

Jonas vis av lärdomen när det gällde den höga bötessumman om femtio kronor ville nu om möjligt söka tillstånd. Lagen lusläses av unge Jonas och en lämplig lokal hittades i ett samhälle i närheten och där fick vi möjlighet att husera.

Tillstånd söktes och trots en mycket skeptisk polismyndighet kunde tillstånd beviljas till Jonas vid 18 års ålder till tillverkning av explosiv vara. Detta torde vara det första och sista tillståndet staten ger till en 18 årig yngling när det gäller explosivvaruhantering i konungadömet Sverige. Så kunde explosiva varor börja säljas till behövande över hela Sverige och snart var det dags att bilda firma.

Firma PYRO

Jonas började försiktigt med sin verksamhet och några av de allra första kunderna var förbundet Unga Forskare och framförallt inledes tidigt ett samarbete med Westerstaden High Chaparall i Gnosjö kommun, Småland.

High Chaparall använde och använder alltjämt mycket specialeffekter i sin Western-show och Jonas ung som han var visste nog egentligen inte hur bra effekter han egentligen producerade för High Caparall hade tidigare haft en annan välkänd pyroteknisk leverantör i Sverige vilken nu fullständigt var ute ur bilden som SFX leverantör till Chaparall. Detta första år stod High Chaparall och några filmbolag för huvuddelen av Jonas vid denna tid blygsamma omsättning.

Kurser

På den tiden fanns ingen som helst utbildning för personer när det gäller säker hantering av pyrotekniska special effekter.

Så startades tidigt kursverksamhet , en tvådagarsutbildning som snabbt blev mycket populär. Nu kunde likasinnade träffas och utbyta erfarenheter samtidigt som man fick en god inblick och orientering kring problematiken säker hantering pyrotekniska specialeffekter. Under en 15 årsperiod har Jonas utbildat omkring 300 personer.

Men det finns också risker för ett företag att utbilda personer för flera etablerade special effekts företag på skandinaviska marknaden har gjort sin första praktik hos Jonas och man är idag faktiskt konkurrenter till Smålands Krutbruk. Detta gör inte så mycket för det är viktigt att alla utövare får en god utbildning och så länge Smålands Krutbruk ligger steget före är det bara positivt med andra företag.

Bolagets kurser är idag mycket respekterade och många polismyndigheter kräver att man genomgått Smålands Krutbruks grundkurs i pyrotekniska specialeffekter detta som ett krav för att polismyndigheten skall kunna utfärda tillstånd.

Skyddsrummet i Böksholm och källaren på Konsum

Det första tillverkningstillståndet utfärdades i ett före detta skyddsrum tillhörande Böksholms Bruk under den så kallade Sågen i Böksholm och detta är en äldre byggnad där man på 1700 talet haft järnbruksverksamhet. Detta skyddsrum var rått och kallt och man höll hellre till i klubblokalen under Konsum i Braås.

Samtidigt som Jonas drev firman gjorde han rakettekniska experiment i organisationen Youth and Space. Det blev ganska naturligt att kombinera klubbverksamheten med firman.

Sprängämnesinspektionen och Carl Lindgren

På denna tid arbetade en Carl Lindgren på Sprängämnesinspektionen och i och med att en ny lagstiftningen träde i kraft, en lagstiftning som innebar att alla pyrotekniska varor skulle godkännas artikel för artikel, kom denna Carl Lindgren att bli Jonas kontaktperson på Sprängämnesinspektionen.

Jonas och Carl Lindgren träffades många gånger både i Böksholm och under Konsum i Braås och Carl Lindgren var en mycket trevlig och sympatisk man.

Jonas och Carl gjorde många provskjutningar för godkännande tillsammans. Carl Lindgren var mycket smidig och gjorde inte saker och ting onödigt komplicerade men då skall man också betänka det att vid denna tid fanns inte 10 pyrotekniska företag i landet och sedan dess har vi fått en explosionsartad utveckling av markanden vilket också inneburit att den tidigare mycket smidiga myndighetsutövningen idag kräver helt annorlunda istället ganska hårda nypor för att hålla den bångstyriga pyroteknikbranschen på mattan.

Krutbruket

I och med att Jonas hade planer för expansion var Jonas och Carl runt lite i Braåstrakten för att reka lämpliga platser eller byggnader där Jonas kunde utveckla sin verksamhet.

Man hittade en lokal nära Braås som var en före detta spegelfabrik och detta kom att bli första Krutbruket i Braås. Efter mycket eget arbete under mer än ett års tid med totalrenovering av denna byggnad kunde Jonas flytta sin verksamhet.

Denna byggnad ligger precis vid Örkens strand och man kan säga att bolaget har strandtomt. Nu fanns utrymme helt annorlunda än tidigare och Jonas hade flera nydanande idéer.

Renoveringen blev i mellertid mycket kostsam och en tid var byggnaden belånad med 750 000 kronor men är idag 10 år senare helt skuldfri.

Fabriksförsäljning och demonstrationskjutning av fyrverkerier

Några år tidigare hade Jonas gjort sin militärtjänstgöring och till en början tänkte nog Jonas satsa på en militär bana men en oförstående kapten på I 12 i Eksjö och en utsökt oförskämd överstelöjtnant på samma regemente fick Jonas på helt annorlunda tankar. Försvarsmakten hade vid denna tid intet till övers för individer som tänkte självständigt och detta låg självklart en ung innovatör i fatet.

Hur som helst lärde Jonas sig några bra saker i det militära och utan att på något sätt rangordna dessa finns här begrepp som Ordning, Överinlärning, Tydlighet, Kontroll och Säkerhet, egenskaper som är mycket viktiga i pyroteknisk utövning.

Vid flera tillfällen bevittnade Jonas också så kallade demonstrationsskjutningar i det militära, skjutningar som förevisade bland annat olika typer av vapen och dess verkanseld. Jonas kom då på idéen att satsa på demonstationskjutningar och jag minns fortfarande det första demot hur nervös jag var att ingen skulle komma till skjutningen och hur någon av kamraterna sade att till sådant där kommer ingen.

Den kvällen invaderades Braås och Krutbruket. Tusentals personer strömmade till från hela länet och bolaget överrumplades fullständigt. Inget högtaleri fanns och skjutningen genomfördes med på gränsen till uppror bland tillresta kunder eftersom bolaget sålde rent varenda fyrverkeripjäs.

Dagen efter skrev Smålandposten om fullständigt succé. Att sälja fyrverkerier i anslutning till demonstrationskjutningar blev mycket lyckat och det tog några år innan övriga försäljningsställen hakade på och idag finns DEMO på en mängd olika platser i landet och fenomenet har även spritt sig till utlandet.

Orginaldemot finns och förblir i Braås och ingen annan någonstädes kan ännu uppvisa en så trevlig och respekterad verksamhet som bolagets fabriksförsäljning med demonstratonsskjutningar.

Kruthuset förvärvas

Redan efter några år fanns behov av ytterliggare lokaler och särskilt i anslutning till Demonstrationsskjutningarna.

Vid denna tid fanns i närheten av Krutbruket en större industrilokal som tidigare fungerat som golvfabrik fast nu i konkurs. Jonas kontaktade första Sparbanken i Göteborg som var ägare till byggnaden och förhörde sig om ett eventuellt köp. Sparbanken var villiga att göra snabb affär och över 3000 kvadratmeter industrilokal med 5-8 meters takhöjd kunde nu köpas kontant.

Anläggningen har tidigare pantbrev på över 15 miljoner kronor vilka idag är i bolagets ägo. Byggnaden var emellertid mycket dåligt underhållen och renovering och iordningställande av denna har kostat nära en miljon kronor även detta med kontanta medel.

Även stora markarbeten är genomförda när det gäller väganläggningar och hårdgörande av mark för demo och parkeringsytor. Ca 10000 kubikmeter fyllnadsmassor har dirigerats till anläggningen. Det har också förvärvats ca 2 hektar vatten och grund samt fiskerätt till en redan 4 hektar stora fastigheten och detta genom köp från egendomsnämnden Växjö Stift.

En omfattande årensning är genomförd vilket har markant förbättrat fiskemöjligheterna i lilla åsträckningen av förbirinnande del av Mörrumsån vilken ägs av bolaget.

På kort tid kom nu bolaget att bli Sveriges största enskilda försäljningsställe av fyrverkerier direkt till konsument, mycket beroende på bra ändamålsenliga lokaler. Bolaget försöker också visa upp unika pjäser och pjäskombinationer i samband med varje DEMO och man har alltid målsättningen att i möjligaste mån skapa en totalupplevelse för den tillresta och en del kunder kör nästan 100 mil en och samma dag för att få uppleva ett DEMO.

Olycka

Ett svart kapitel i bolagets historia är en tragisk olycka på 90-talet då Jonas medarbetare Peter blev svårt skadad i samband med en explosion i tillverkningsrummet på Krutbruket. Olyckan förorsakades troligen av statisk elektricitet i en pyroteknisk sats som utlöste en eltändare som skulle monteras i satsen av Peter.

En våldsam explosion blev följden och taket på fastigheten i tillverkningsdelen lyfte 50 cm. Jonas var på kontoret och en praktikant vid namn Karl befann sig i ett monteringsrum då explosionen skedde.

Jonas tyckte det lät som ett kraftig snöras från taket men sekunden senare utlöste brandlarmet och Jonas rusade ut mot tillverkningsdelen som var rökfylld. Någon sekund senare kom Peter med brinnande kläder genom en korridorsdel och Jonas och Peter lyckades tillsammans slita av den Peters brinnande tröja.

Jonas och Peter kunde senare snabbt ta sig till kontorsdelen där dom tillsammans med hjälp av Karl kylde en omfattande brännskada på kroppen. Jonas kunde larma SOS men beslöt att köra Peter till den närliggande vårdcentralen där man genast kunde påbörja hjälp.

Både Jonas och Peter kördes i ambulans till Växjö lasarett där Jonas kunde kvarstanna för vård av brännskador på händerna medan Peter fick köras till brännskadekliniken i Linköping och där kvarstanna en längre tid.

Omedelbart efter och senare fick bolaget ett stort stöd från Sprängämnesinspektionen som kunde konstatera tillsammans med polis och yrkesinspektion att inga fel begåtts, dock tog Jonas personligen det inträffade mycket hårt och beslöt efter olyckan av avveckla en del av tillverkningen. De gamla lokalerna renoverades men togs aldrig mer i bruk utan all verksamhet flyttades till Kruthuset.

Slutord

Målsättningen med bolaget är att kunna erbjuda kunder god service till rimlig kostnadsnivå men framförallt sträva efter att erbjuda unika och bra produkter.

Bolaget är självklart i behov av att kunna tjäna pengar för att upprätthålla den servicenivå Smålands Krutbruks kunder kan kräva. Det är viktigt att kunden känner och vet att det finns en värdefull och solid substans i bolagets agerande och uppträdande.

Kunden måste kunna lita på bolaget i händelse av problem som alltid kan uppstå i riskverksamheter som pyroteknik. Vidare skall bolaget tillse att det råder ordning och säkerhet i verksamheten men även med pojkaktigt intresse förvärva och överlåta pyrotekniska produkter.

Låt dig aldrig rodnas av den egna påhittigheten och barnsligheten. Att drömma är att leva.